Här kommer ett försök till förklaring kring hur jag har arbetat med gestaltningen:
VAD?
Ja vad har jag gjort egentligen? Jag har försökt att hålla mig öppen i min process och att från början starta med något som intresserade mig. Idén från början var att arbeta med två saker: utforska glas som teknik och material samt göra ett projekt om drömmar. Jag började med glas och arbetade i verkstan, men kände att det blev lite spretigt att göra två saker så fokus fick bli drömprojektet istället.
Tanken var att se hur långt bara en idé om att utforska andras drömmar skulle ta mig i en gestaltningsprocess. Jag vill inte bestämma från början hur och med vilken teknik jag skulle jobba utan ett steg i processen fick leda vidare till den nästa. Det visade sig bli en kort film av det hela, men jag kan inte säga att jag är helt färdigtänkt kring detta.
HUR?
- Jag formulerade idén kring drömprojektet för mig själv och presenterade sen min plan för personal och elever på skolan.
- Jag gjorde oordning ett rum på skolan där jag ställde in en låda med lås på där man fick skriva eller rita och berätta om sina drömmar om framtiden.
- När det gått en vecka samlade jag in och läste vad alla hade skrivit. Tankarna sammanställdes och skrevs rent.
- Min tanke var att kombinera tankarna med det vi ser i vardagen så jag tog foton på skolan och utanför, men det kändes inte som att det var rätt sak att arbeta med.
- Av en slump så filmade jag med min mobil när jag var ute och åkte tåg genom ett dimmigt novemberlandskap. När jag kom hem och tittade igenom det så tänkte jag att det kunde vara något att använda sig av. Filmsekvenserna var inte av den bästa kvalitén och lite suddiga men samtidigt var det något med resandet och det dimmiga landskapet som jag tyckte funkar. Filmen blir mer som en slags meditativ bakgrund till texterna.
- Jag började att arbeta i imovie med en kort film och senare gick jag över till final cut. Det blev en utmaning för mig att göra det hela till en film och jag ville lägga in drömmarna som texter och hitta passande musik. Det har varit en tidskrävande process för mig som är ovan men det har varit väldigt roligt och gett mersmak.
Processen har hela tiden gjort att jag ställts inför olika val och frågor. Hur skulle jag få de andra att förstå vad mitt gestaltningsprojekt skulle gå ut på och skulle de vilja vara med. Jag visste inte heller om de svar jag skulle få skulle vara ärliga och seriösa, om de skulle vilja vara med osv. Ett val jag gjorde från början var att jag bestämde att jag skulle begränsa mig till de människor som jag möter i min vardag, till människor som jag känner. Jag tänkte att vad vi har för drömmar kan vara väldigt privat och att jag ville fråga dem anonymt för att få så ärliga svar som möjligt.
När jag läste vad de skrivit och lämnat till mig så kände jag mig tagen och förvånad över de svar jag fick och kraften i de skrivna orden. Drömmarna visar på allt från tankar om kärlek, önskan om arbete körkort till längtan efter en saknad mamma eller en familj som bryr sig. Det här har ju varit mitt gestaltningsprojekt men på något sätt inte. Jag själv har tagit rollen som en slags betraktare och insamlare av drömmarna. Det blev viktigt för mig att inte ta bort eller göra om det som skrivits vad det gällde innehåll. Jag bestämde mig ändå för vissa val som att t. ex inte skriva samma sak två gånger och att korta ner långa texter till en kortare förklaring. Det stora valet handlade om att bestämma hur jag skulle gestalta projektet. Efter att ha provat med att fota så ledde slumpen in mig på att ta valet kring film. I själva filmprocessen har jag tvingats till ständiga val om musik, övergångar, hur texten skulle skrivas.
VARFÖR?
Mitt gestaltningsprojekt har varit att utmana mig själv att undersöka en idé och se vart den skulle leda mig. Jag ville försöka samla in andras tankar och gestalta dem istället för att bara utgå från mig själv.
En grundtanke som jag haft är att våra drömmar säger något om vilka vi är som människor och vart vi är på väg. Det viktiga för mig har inte varit att det ska bli ett perfekt resultat av gestaltningen utan att det jag har gjort ska kommunicera och visa andra människors tankar. För mig blir det viktigt att visa de som deltagit i mitt projekt med sin "dröm" att vi alla bär olika drömmar om framtiden och att vi kanske kan få mera förståelse för varandra genom att vi delar våra tankar.
Tanken är att mitt projekt inte är slut i och med redovisningen på HDK utan att den ska visas för elever och personal på min skola. Mitt "drömprojekt" har iallafall satt igång vidare tankar hos mig hur man kan arbeta vidare. Hur skulle det bli att samla in drömmar från människor man inte har en relation till? Ställa frågan i ett offentligt rum? Samla in svar på andra sätt än genom skrivna lappar, kanske samla in andras foton som en hashtag i Instagram? Just nu skulle jag vilja gå vidare med det här projektet och knyta samman det med glasarbete med handskrivna texter med drömmar inuti glas och sätta samman dem i någon slags installation.
