söndag 24 november 2013

instant repeater

Filmarbetet är både tidskrävande och pyssligt. Nu är det tur att varje filmsekvens är relativt lång så det har inte inburit så många klipp egentligen. Jag har ställts inför nya frågor hela tiden och tittat igenom det jag gjort och justerat och gjort om igen och igen och igen. Tålamodet sätts på prov då man hela tiden måste upprepa och gå igenom varje filmdel och man får hitta egna strategier för hur man lägger upp det hela. Det viktigaste för mig är att få fram en känsla och att förmedla alla de andras drömmar. Jag hittade ett sätt att skriva med "American typewriter" som gör att texten skrivs bokstav för bokstav och sedan kan jag välja hur länge den ligger kvar och det verkar funka tycker jag. Sedan har jag jobbat på med olika övergångar och försökt få dem snygga och fungerande. 

En viktig pusselbit för helheten är ju att välja musik och jag funderade på det här med rättigheter och vad man får använda. Jag känner en kille, Rickard Jäverling som arbetar med musik och jag mailade honom och frågade om jag kunde få använda mig av någon av hans låtar och svaret blev:
- Kul! Kör!
så nu kör jag på låten "train to c",  vilket ger perfekt stämning och det passar bra att den är instrumental. En låt med sång skulle störa tror jag eftersom man ska läsa och ta till sig drömmarna. Lite långsamt och trevande byggs musiken upp och låter ena stunden melankolisk och lite sorgsen och i nästa stund full av hopp och glädje. Det passar bra med variationen av alla människors drömmar också tycker jag.

Det har varit viktigt för mig att försöka bevara språket i de skrivna drömmarna så långt det går. Jag vill inte riskera att jag omtolkar eller gör om någons dröm. I vissa fall, då flera elever har skrivit samma sak t. ex "körkort", har jag valt att bara ta med det en gång, helt enkelt för att få plats och inte göra filmen för lång och upprepande. En del har skrivit väldigt långa texter och då har jag valt ut vad som är själva drömmen och sedan om det har behövts har jag delat den i flera texter. När jag jobbar med filmen och andras tankar så kan jag känna en viss nervositet för hur eleverna och lärarna kommer att reagera när de ser filmen. Min förhoppning är ju att den ska förmedla någon slags känsla av samhörighet bland oss på skolan och att vi kan känna större förståelse för varandra. Kommunikationen med de det berör och de som bidragit med sina tankar känns oerhört viktig för mig. Sedan är det en bonus om andra kan ta till sig filmen också.

Veckans jobb blir att färdigställa och att undersöka hur jag ska spara och dela med mig av filmen. Jag vet inte vilket sätt som blir bäst. Jag pratade med Charlotte i min handledningsgrupp tidigare ikväll och det var bra att få bolla idéer och tankar kring våra olika projekt.


torsdag 21 november 2013

open to everything,happy and sad, seeing the good when it´s all going bad

Mitt projekt går sakta men säkert framåt. Min plan är att försöka göra en kort film för att gestalta andras drömmar. Det är en stor utmaning för mig för jag har inte jobbat med film tidigare men nu känner jag att det jag vill berätta och göra passar med filmen som medium så det får bära eller brista. Min brist på kunskap i teknik ska inte få hindra mig och förhoppningsvis så blir jag lite klokare och lär mig något nytt. Jag har spelat in ett novemberlandskap från tågfönstret. Ett tips till mig själv är att hålla mobilen åt rätt håll :) så slipper man en hel del besvär sen med format!!

Jag började att jobba i imovie men nu är jag inne i programmet Final Cut Pro. Jag provar och leker mig fram för att få en känsla för hur det ska bli. Filmen blir som en resa genom ett dimmigt landskap och nu ska jag försöka lägga in drömmarna som texter i filmen. Jag tycker att det är fint med handskriven stil som liksom dyker upp och skrivs på filmen. Nu har jag googlat kring det och tydligen måste man då göra texten som en 3D animation i ett annat program och lägga den över. Det låter supersvårt men det finns ju tutorials på nätet för det hela. Får som om det är möjligt med text som skriver sig med skrivstil annars får det bli en enklare textning.



En mycket fin musikvideo som visar handskriven handstil är Mobys video "Slipping away". Den är helt genialiskt gjord och jag ska försöka förstå hur de gjort med bilderna och texten. Hursomhelst så har jag roligt och jag inser att jag vill arbeta mera med film och att jag vill lära mig mera om hur man kan arbeta med 3D. Innan jag blir gammal och grå ska jag lära mig att göra en film a la Mobys.

Moby slipping away

söndag 17 november 2013

andras drömmar i min tolkning

Projektet är igång och nu gäller det att omvandla andras drömmar till min gestaltning av det hela. En utmaning måste jag säga. Handledningen med Peter har varit till stor hjälp tycker jag. Han fick mig att vrida på mina idéer och tankar och hade det funnits mera tid skulle det här projektet kunna utvecklas åt många håll. Han ställde frågor som utmanade det jag tänkt - Varför inte samla in drömmar på en offentlig plats? Varför bara samla in text? Man skulle kunna samla in ljud, teckningar, ha en kamera där man får spela in. Håll idéerna öppna från början, bestäm inte vad slutresultatet ska bli.

För mig har det varit viktigt att hålla begränsning till min arbetsplats. Jag ville att svaren skulle komma från människor som jag möter i vardagen. Jag vill att min gestaltning ska kommunicera och visa på något hos varandra som vi inte ser i vardagen.  Jag har skrivit rent allas texter och fotat på skolan. Min tanke var att kombinera vardagliga foton med drömmarna men hur jag än fotat har jag inte hittat den känslan som jag velat ha. En tågresa förra helgen genom ett dimmigt novemberlandskap med musik i lurarna gav mig tid tid till egna tankar och en tydlig idé hur jag vill jobba vidare. Att ha drömmar handlar om att ha tankar om framtiden om att vara på väg någonstans.



Drömlandskap genom tågfönstet




Rummet på jobbet med drömlådan



 

fredag 8 november 2013

Drömprojektet

I början av veckan presenterade jag min idé om drömprojektet för kollegor och elever. Min utgångspunkt har varit att samla in drömmarna från de människor som jag arbetar med och som man möter varje dag i vardagen. Vi känner varandra på ett ytligt plan men drömmar blir mera personligt och därför ville jag att alla skulle kunna få svara anonymt för att jag skulle få ärliga svar. Vi hade flera intressanta diskussioner till en början vad som menas med en dröm. Som jag tänkt handlar drömmarna om tankar och förhoppningar inför framtiden.

Jag gjorde i ordning ett rum på skolan med en låda där elever och lärare har kunnat komma och anonymt fått skriva ner eller teckna vad de drömmer om. Lådan har varit låst hela tiden för att alla skulle känna sig säkra på att ingen har tjuvläst. Idag var det lite som julafton då jag tog hem och låste upp för att se vad som fanns däri. Svaren jag har fått var många och fantastiska på många sätt. Det handlar om allt från vad man vill bli i framtiden till drömmar om familjen. Jag blev faktiskt riktigt tagen av svaren på ett sätt som jag inte alls räknat med. Nu blir nästa steg att renskriva alla drömmar och sen fundera på hur jag ska kunna gestalta det hela...




måndag 4 november 2013

en början

I fredags var jag till verkstan och påbörjade arbetet med glas och jag gjorde tre olika glasskivor som jag brände på 830 grader. På lördagen när jag öppnade ugnen såg det lovande ut till en början innan jag upptäckte att separatorn som man har på ugnsplattorna för att glaset inte ska fastna, hade lossnat och bränt fast på baksidan av mitt glas. Med hjälp av svinto lyckades jag få bort en hel del och i skrubbandet uppstod en del effekter i glaset som var intressant. Det kan vara något att använda sig av om man arbetar med färg kanske. 

Min plan nu är att fortsätta att jobba vidare och göra flera lager som jag bränner på lägre temperatur och att testa lite olika sätt att teckna och måla. Fortsättning följer…


Före bränning

och efter


Fastbränd separator på baksidan av glaset gav fina effekter


Ett ansikte som jag putsade fram på baksidan av ett av glasen