Vad, hur och varför?

Här kommer ett försök till förklaring kring hur jag har arbetat med gestaltningen:

VAD?
Ja vad har jag gjort egentligen? Jag har försökt att hålla mig öppen i min process och att från början starta med något som intresserade mig. Idén från början var att arbeta med två saker: utforska glas som teknik och material samt göra ett projekt om drömmar. Jag började med glas och arbetade i verkstan, men kände att det blev lite spretigt att göra två saker så fokus fick bli drömprojektet istället.

Tanken var att se hur långt bara en idé om att utforska andras drömmar skulle ta mig i en gestaltningsprocess. Jag vill inte bestämma från början hur och med vilken teknik jag skulle jobba utan ett steg i processen fick leda vidare till den nästa. Det visade sig bli en kort film av det hela, men jag kan inte säga att jag är helt färdigtänkt kring detta.

HUR?
- Jag formulerade idén kring drömprojektet för mig själv och presenterade sen min plan för personal och elever på skolan.
- Jag gjorde oordning ett rum på skolan där jag ställde in en låda med lås på där man fick skriva eller rita och berätta om sina drömmar om framtiden.
- När det gått en vecka samlade jag in och läste vad alla hade skrivit. Tankarna sammanställdes och skrevs rent.
- Min tanke var att kombinera tankarna med det vi ser i vardagen så jag tog foton på skolan och utanför, men det kändes inte som att det var rätt sak att arbeta med.
- Av en slump så filmade jag med min mobil när jag var ute och åkte tåg genom ett dimmigt novemberlandskap. När jag kom hem och tittade igenom det så tänkte jag att det kunde vara något att använda sig av. Filmsekvenserna var inte av den bästa kvalitén och lite suddiga men samtidigt var det något med resandet och det dimmiga landskapet som jag tyckte funkar. Filmen blir mer som en slags meditativ bakgrund till texterna.
- Jag började att arbeta i imovie med en kort film och senare gick jag över till final cut. Det blev en utmaning för mig att göra det hela till en film och jag ville lägga in drömmarna som texter och hitta passande musik. Det har varit en tidskrävande process för mig som är ovan men det har varit väldigt roligt och gett mersmak.

Processen har hela tiden gjort att jag ställts inför olika val och frågor. Hur skulle jag få de andra att förstå vad mitt gestaltningsprojekt skulle gå ut på och skulle de vilja vara med. Jag visste inte heller om de svar jag skulle få skulle vara ärliga och seriösa, om de skulle vilja vara med osv. Ett val jag gjorde från början var att jag bestämde att jag skulle begränsa mig till de människor som jag möter i min vardag, till människor som jag känner. Jag tänkte att vad vi har för drömmar kan vara väldigt privat och att jag ville fråga dem anonymt för att få så ärliga svar som möjligt.

När jag läste vad de skrivit och lämnat till mig så kände jag mig tagen och förvånad över de svar jag fick och kraften i de skrivna orden. Drömmarna visar på allt från tankar om kärlek, önskan om arbete körkort till längtan efter en saknad mamma eller en familj som bryr sig. Det här har ju varit mitt gestaltningsprojekt men på något sätt inte. Jag själv har tagit rollen som en slags betraktare och insamlare av drömmarna. Det blev viktigt för mig att inte ta bort eller göra om det som skrivits vad det gällde innehåll. Jag bestämde mig ändå för vissa val som att t. ex inte skriva samma sak två gånger och att korta ner långa texter till en kortare förklaring. Det stora valet handlade om att bestämma hur jag skulle gestalta projektet. Efter att ha provat med att fota så ledde slumpen in mig på att ta valet kring film. I själva filmprocessen har jag tvingats till ständiga val om musik, övergångar, hur texten skulle skrivas.

VARFÖR?
Mitt gestaltningsprojekt har varit att  utmana mig själv att undersöka en idé och se vart den skulle leda mig. Jag ville försöka samla in andras tankar och gestalta dem istället för att bara utgå från mig själv.
En grundtanke som jag haft är att våra drömmar säger något om vilka vi är som människor och vart vi är på väg. Det viktiga för mig har inte varit att det ska bli ett perfekt resultat av gestaltningen utan att det jag har gjort ska kommunicera och visa andra människors tankar. För mig blir det viktigt att visa de som deltagit i mitt projekt med sin "dröm" att vi alla bär olika drömmar om framtiden och att vi kanske kan få mera förståelse för varandra genom att vi delar våra tankar.

Tanken är att mitt projekt inte är slut i och med redovisningen på HDK utan att den ska visas för elever och personal på min skola. Mitt "drömprojekt" har iallafall satt igång vidare tankar hos mig hur man kan arbeta vidare. Hur skulle det bli att samla in drömmar från människor man inte har en relation till? Ställa frågan i ett offentligt rum? Samla in svar på andra sätt än genom skrivna lappar, kanske samla in andras foton som en hashtag i Instagram? Just nu skulle jag vilja gå vidare med det här projektet och knyta samman det med glasarbete med handskrivna texter med drömmar inuti glas och sätta samman dem i någon slags installation.

instant repeater

Filmarbetet är både tidskrävande och pyssligt. Nu är det tur att varje filmsekvens är relativt lång så det har inte inburit så många klipp egentligen. Jag har ställts inför nya frågor hela tiden och tittat igenom det jag gjort och justerat och gjort om igen och igen och igen. Tålamodet sätts på prov då man hela tiden måste upprepa och gå igenom varje filmdel och man får hitta egna strategier för hur man lägger upp det hela. Det viktigaste för mig är att få fram en känsla och att förmedla alla de andras drömmar. Jag hittade ett sätt att skriva med "American typewriter" som gör att texten skrivs bokstav för bokstav och sedan kan jag välja hur länge den ligger kvar och det verkar funka tycker jag. Sedan har jag jobbat på med olika övergångar och försökt få dem snygga och fungerande. 

En viktig pusselbit för helheten är ju att välja musik och jag funderade på det här med rättigheter och vad man får använda. Jag känner en kille, Rickard Jäverling som arbetar med musik och jag mailade honom och frågade om jag kunde få använda mig av någon av hans låtar och svaret blev:

- Kul! Kör!

så nu kör jag på låten "train to c",  vilket ger perfekt stämning och det passar bra att den är instrumental. En låt med sång skulle störa tror jag eftersom man ska läsa och ta till sig drömmarna. Lite långsamt och trevande byggs musiken upp och låter ena stunden melankolisk och lite sorgsen och i nästa stund full av hopp och glädje. Det passar bra med variationen av alla människors drömmar också tycker jag.

Det har varit viktigt för mig att försöka bevara språket i de skrivna drömmarna så långt det går. Jag vill inte riskera att jag omtolkar eller gör om någons dröm. I vissa fall, då flera elever har skrivit samma sak t. ex "körkort", har jag valt att bara ta med det en gång, helt enkelt för att få plats och inte göra filmen för lång och upprepande. En del har skrivit väldigt långa texter och då har jag valt ut vad som är själva drömmen och sedan om det har behövts har jag delat den i flera texter. När jag jobbar med filmen och andras tankar så kan jag känna en viss nervositet för hur eleverna och lärarna kommer att reagera när de ser filmen. Min förhoppning är ju att den ska förmedla någon slags känsla av samhörighet bland oss på skolan och att vi kan känna större förståelse för varandra. Kommunikationen med de det berör och de som bidragit med sina tankar känns oerhört viktig för mig. Sedan är det en bonus om andra kan ta till sig filmen också.

Veckans jobb blir att färdigställa och att undersöka hur jag ska spara och dela med mig av filmen. Jag vet inte vilket sätt som blir bäst. Jag pratade med Charlotte i min handledningsgrupp tidigare ikväll och det var bra att få bolla idéer och tankar kring våra olika projekt.

open to everything,happy and sad, seeing the good when it´s all going bad

Mitt projekt går sakta men säkert framåt. Min plan är att försöka göra en kort film för att gestalta andras drömmar. Det är en stor utmaning för mig för jag har inte jobbat med film tidigare men nu känner jag att det jag vill berätta och göra passar med filmen som medium så det får bära eller brista. Min brist på kunskap i teknik ska inte få hindra mig och förhoppningsvis så blir jag lite klokare och lär mig något nytt. Jag har spelat in ett novemberlandskap från tågfönstret. Ett tips till mig själv är att hålla mobilen åt rätt håll :) så slipper man en hel del besvär sen med format!!

Jag började att jobba i imovie men nu är jag inne i programmet Final Cut Pro. Jag provar och leker mig fram för att få en känsla för hur det ska bli. Filmen blir som en resa genom ett dimmigt landskap och nu ska jag försöka lägga in drömmarna som texter i filmen. Jag tycker att det är fint med handskriven stil som liksom dyker upp och skrivs på filmen. Nu har jag googlat kring det och tydligen måste man då göra texten som en 3D animation i ett annat program och lägga den över. Det låter supersvårt men det finns ju tutorials på nätet för det hela. Får som om det är möjligt med text som skriver sig med skrivstil annars får det bli en enklare textning.

En mycket fin musikvideo som visar handskriven handstil är Mobys video "Slipping away". Den är helt genialiskt gjord och jag ska försöka förstå hur de gjort med bilderna och texten. Hursomhelst så har jag roligt och jag inser att jag vill arbeta mera med film och att jag vill lära mig mera om hur man kan arbeta med 3D. Innan jag blir gammal och grå ska jag lära mig att göra en film a la Mobys.

Moby slipping away

andras drömmar i min tolkning

Projektet är igång och nu gäller det att omvandla andras drömmar till min gestaltning av det hela. En utmaning måste jag säga. Handledningen med Peter har varit till stor hjälp tycker jag. Han fick mig att vrida på mina idéer och tankar och hade det funnits mera tid skulle det här projektet kunna utvecklas åt många håll. Han ställde frågor som utmanade det jag tänkt - Varför inte samla in drömmar på en offentlig plats? Varför bara samla in text? Man skulle kunna samla in ljud, teckningar, ha en kamera där man får spela in. Håll idéerna öppna från början, bestäm inte vad slutresultatet ska bli.

För mig har det varit viktigt att hålla begränsning till min arbetsplats. Jag ville att svaren skulle komma från människor som jag möter i vardagen. Jag vill att min gestaltning ska kommunicera och visa på något hos varandra som vi inte ser i vardagen.  Jag har skrivit rent allas texter och fotat på skolan. Min tanke var att kombinera vardagliga foton med drömmarna men hur jag än fotat har jag inte hittat den känslan som jag velat ha. En tågresa förra helgen genom ett dimmigt novemberlandskap med musik i lurarna gav mig tid tid till egna tankar och en tydlig idé hur jag vill jobba vidare. Att ha drömmar handlar om att ha tankar om framtiden om att vara på väg någonstans.

Drömlandskap genom tågfönstet

Rummet på jobbet med drömlådan

 

Drömprojektet

I början av veckan presenterade jag min idé om drömprojektet för kollegor och elever. Min utgångspunkt har varit att samla in drömmarna från de människor som jag arbetar med och som man möter varje dag i vardagen. Vi känner varandra på ett ytligt plan men drömmar blir mera personligt och därför ville jag att alla skulle kunna få svara anonymt för att jag skulle få ärliga svar. Vi hade flera intressanta diskussioner till en början vad som menas med en dröm. Som jag tänkt handlar drömmarna om tankar och förhoppningar inför framtiden.

Jag gjorde i ordning ett rum på skolan med en låda där elever och lärare har kunnat komma och anonymt fått skriva ner eller teckna vad de drömmer om. Lådan har varit låst hela tiden för att alla skulle känna sig säkra på att ingen har tjuvläst. Idag var det lite som julafton då jag tog hem och låste upp för att se vad som fanns däri. Svaren jag har fått var många och fantastiska på många sätt. Det handlar om allt från vad man vill bli i framtiden till drömmar om familjen. Jag blev faktiskt riktigt tagen av svaren på ett sätt som jag inte alls räknat med. Nu blir nästa steg att renskriva alla drömmar och sen fundera på hur jag ska kunna gestalta det hela...

en början

I fredags var jag till verkstan och påbörjade arbetet med glas och jag gjorde tre olika glasskivor som jag brände på 830 grader. På lördagen när jag öppnade ugnen såg det lovande ut till en början innan jag upptäckte att separatorn som man har på ugnsplattorna för att glaset inte ska fastna, hade lossnat och bränt fast på baksidan av mitt glas. Med hjälp av svinto lyckades jag få bort en hel del och i skrubbandet uppstod en del effekter i glaset som var intressant. Det kan vara något att använda sig av om man arbetar med färg kanske. 

Min plan nu är att fortsätta att jobba vidare och göra flera lager som jag bränner på lägre temperatur och att testa lite olika sätt att teckna och måla. Fortsättning följer…

Före bränning

och efter

Fastbränd separator på baksidan av glaset gav fina effekter

Ett ansikte som jag putsade fram på baksidan av ett av glasen

handledningsgruppen

http://fridajonasson.wordpress.com

http://konstligt.blogspot.se

http://pedagogcaroline.blogspot.se/2013/10/jaha-da-har-man-startat-en-blogg-battre.html

drömmar

Mitt gestaltningsprojekt börjar nu ta form åtminstone i tanken. Jag känner mig dock i behov av lite återkoppling för att veta att jag är på väg åt rätt håll så här i början. I min projektskiss skrev jag om två olika idéer som jag funderat på att utveckla.

1.  Den ena handlar om att undersöka glaset som uttrycksform och att arbeta med gestaltande motiv i fusat glas på glaspaneler och att genom olika bränningar i olika skikt kan skapa bilder. Min inspiration som jag tänkt arbeta utifrån var som jag tidigare nämnt de klippböcker från engelska magasin som jag hittat på loppis. Mina erfarenheter med glaset som material är att man lätt hamnar i en "fin yta" och att det är svårt att hitta just ett uttryck som fungerar. Jag vill också se hur man kan illustrera på glas. Den här idén är ganska tidskrävande så jag får se om jag ska göra det till detta projekt eller inte. 

2. Min andra projektidé som just nu lockar mig mera är att göra ett gestaltningsprojekt kring drömmar. Alla människor bär på drömmar och de säger mycket om vilka vi är som människor. Projektet hade jag tänkt koncentrera till eleverna och personalen på min skola. Vi möts varje dag i vardagen men vi vet så lite om varandra på ett djupare plan. JAg skulle vilja att elever och lärare delade med sig om vad de drömmer om genom att skriva ner det på anonyma lappar. Det vore intressant att se svaren och låta alla få ta del av varandras drömmar.  Mitt gestaltningsprojekt skulle sedan blir att kombinera "drömmarna" med foton i ett gestaltningsprojekt som t. ex skulle kunna redovisas som en bok eller på något annat sätt som jag inte vet än. Processen i sig får visa vägen tänker jag. En tanke leder vidare till en annan. 

Från början när jag började fundera på drömmar tänkte jag på en konstnär som heter Gillian Wearing som har arbetat med att fråga människor på gatan vad de tänker på just nu. Hon fotade sedan människor med ett vitt papper och text där de skrivit vad de tänkt på. Det var som en slags nutida facebookuppdatering kan man säga. Jag såg för mig hur jag skulle fota elever och lärare med ett papper där de skrivit sina drömmar, men den idén har jag lagt åt sidan. Drömmar är något privat som du måste få välja om du vill dela med andra eller inte. JAg tror att jag kan få ärligare svar om alla får vara helt anonyma. 

http://www.whitechapelgallery.org/exhibitions/gillian-wearing

Riktlinjerna för handledning

RIKTLINJER FÖR GESTALTANDE ARBETE OCH HANDLEDNING AV MEDSTUDENTER

Som riktlinjer och stöd i arbetet är det bra att utgå från de olika delarna i BVK:s bedömningsmatris (bedömningsmatrisen i sin helhet har ni fått tidigare och den finner du under dokument på GUL):

PROCESS	ÖPPENHET Förmågan att hålla sig öppen och experimenterande. Mod. Att våga pröva många olika vägar och ingångar. Våga misslyckas.
	DRIVKRAFT Förmåga att driva processen framåt. Förmåga att söka handledning från lärare eller medstudenter. Bidra till det gemensamma lärandet.
	REFERENSER OCH FÖREBILDER Förmåga att se, använda, koppla ihop och ta in omvärlden i arbetet.
PRESENTATION	RISKTAGANDE Förmåga att ta nya steg eller att fördjupa en problematik. Mod.
	FORMELL KVALITET Förmåga att välja relevant uttryck i relation till intention.
	KOMMUNIKATION Förmåga till att skapa interaktion. Dialogicitet. Mottagarperspektiv.
REFLEKTION	KONTEXT Förmåga att sätta in arbetet i ett pedagogiskt, didaktiskt och eller ett omvärldsperspektiv.
	LÄRANDE Förmåga att se sin egen utveckling. Hur, vad, varför lärde jag mig.
	KOMMUNIKATION Förmåga att ge struktur åt det iakttagna. Dialogicitet. Mottagarperspektiv.

Let England Shake

Seamus Murphy har gjort 12 stycken fantastiska kortfilmer till PJ Harveys album Let England Shake som kom ut 2011. Filmerna är som små berättelser i sig som är väldigt vackra och poetiska. Hon har länge varit en av mina favoritartister och här kritiserar hon England för sin ständiga historia av krig som upprepar sig om och om igen. Kolla och se vad ni tycker. Det här har fått vara min inspiration idag och det har gett mig en del tankar vidare kring glasprojektet just kring bilder av landskap.

Fantastiska klippböcker fyndade på loppis

Nu så!

Äntligen är bloggen skapad och jag kan börja det här arbetet i gestaltning! Det ska bli spännande att se vad det blir av det hela. Min projektskiss är inskickad nu men jag har två idéer som jag funderar på. Jag ska börja den här veckan att arbeta med lite olika saker så får vi se vartåt arbetet leder.
Jag har hittat fantastiska klippböcker på loppis med urklipp från dagstidningar från 1920 och 30-talet. Min gissning är att det är illustrationer från engelska tidningar som någon har suttit och arbetat med. Jag skulle vilja använda mig av dem för inspiration till att arbeta med glas. Hur det är frågan...