"The World´s shortest stories" av Steve Moss. Jag behöll texterna The Window av Jane Orvis, Bad luck av Alan E. Meyer och sedan tog jag utifrån ett eget val med texten Proposal av Larissa Kirkland.
Igår eftermiddag bjöd jag in de kollegor som ville vara med till workshop. Jag ställde iordning tre arbetsbord med material, fixade fika och spelade lite skön musik. Det kom totalt nio stycken som ville vara med och jag delade in dem i tre grupper. Varje grupp fick en text och den första uppgiften att tillsammans formulera 8 frågor till texten. Till en början var det lite oklart hur det här skulle gå till. Några började skriva frågor om texten, som om det sådana typer av frågor vi ställer till eleverna om en text, så där fick jag gå in och förklara lite mera att frågorna skulle handla om funderingar till texten. Det här tycker jag var ganska intressant så här i efterhand att ställa frågor till en text och att göra det tillsammans. Det ledde genast in arbetet på ett mera filosofiskt plan.
 |
| Parodi |
 |
| Vem?! |
 |
 |
När alla vara klara med denna del gick de vidare till att hitta kärnan och välja ut ett ord som sammanfattade vad deras frågor handlade om. De ord som kom fram i grupperna var parodi, vem? och medmänniskor. Varje grupp fick sedan gå vidare för att bygga en skulptur i papper som skulle ställa frågor till detta ord.
Jag kan erkänna att jag själv var lite nervös över att leda in arbetet till den sista delen och själva byggandet av skulpturerna i papper. Min strategi var att presentera hur man skulle göra och sedan inte lägga mig i arbetet så länge grupperna inte körde fast. Det var intressant att se hur grupperna samarbetade och på vilket sätt. De flesta började med att prata kring hur de uppfattade ordet och hur de skulle kunna bygga det. Jag la märke till att det blev lite mera fart och mera avslappnat när grupperna kom i i byggandefasen. Det tror jag kan bero på att flera av deltagarna var lite nervösa för vad jag skulle hitta på och att det fanns en rädsla för att prestera och göra något som man inte gjort tidigare. Det pratades och skrattades i grupperna och alla byggde helt olika skulpturer.
Samtalen handlade också om ämnen som vi inte pratar om på jobbet i vanliga fall. Från texterna ledde diskussionerna över till mera allmänmänskliga frågor. Vad tänker Carter egentligen på? Vem mördade Rita? Var finns möjligheterna att öppna ett livsfönster? Vad är det att vara en medmänniska? Vem är den här mannen på sjukhuset i Bad luck? Hur hamnade han där i Nagasaki? Vad ska hända med honom sen? Vad minns han av det som hänt honom? Otur.. Är vissa människor mer otursförföljda än andra?
Vad handlade den romantiska kvällen i texten Proposal om? Vad menades med No?! på slutet. Var det ett frieri? Vad hade de för relation egentligen? Var allt så perfekt som det verkade? Ett ord som passade in var tvetydighet. Var allt bara en parodi? På vad då? Ett stjärnklar natt när stjärnorna faller och ingenting blir kvar...Stjärnfallet som kollapsat. Frieriet som blev en parodi.
När alla jobbat färdigt så tittade vi tillsammans på varje skulptur. Alla fick fundera på vad de tänkte att skulpturen handlade om. Sedan fick gruppen läsa sin text, berätta hur de tänkt och vilket ord de kommit fram till. De fick berätta om sin skulptur och vad den visade. Vi pratade sedan tillsammans om workshopen i stort och vad de tänkte om den. Alla verkade tycka att det gett dem något att få sitta tillsammans och prata på ett sätt som man inte gör i vanliga fall och tänka och göra något tillsammans. Vi pratade om hur man kan jobba med eleverna och att de samtal man kommer in på när man pratar utifrån det man gjort kan vara väldigt givande och ge något på ett djupare plan. Vi konstaterade att texterna skulle ha varit för svåra för våra elever att använda sig av. En annan tanke som jag lyfte var just det här med att leda in en process i flera steg, att inte presentera allt på en gång. Det gör att arbetet går lättare.
En kollega sa till mig efteråt att "Så här har vi aldrig pratat med varandra förut. Det kändes som att man lär känna varandra på ett annat sätt".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar