banksy i cheltenham

Modul 8, Moment 1 av Linda Sandberg

Bildanalys

Utifrån de bildanalysmodelller som vi läst om har jag i huvudsak valt Sonnessons modell som den beskrivs i Tildehäftet. Jag har valt följande bild till min bildanalys:

På bilden kan vi se en telefonkiosk med glasdörr vänd mot oss. Inuti den hänger en telefonautomat och vi anar någon slags information eller reklam som sitter fäst inuti telefonkisosken på väggen. Telefonkiosken står på en asfalterad och ihoplappad gata och bakom den finns en vit vägg som ser putsad ut, där färgen håller på att släppa på vissa ställen och den grå putsen lyser igenom.

Där gatan möter väggen kan man se att tuvor av grönt ogräs har trängt sig fram ur marken. Några meter upp på väggen till höger hänger ett ovalt grått föremål som ser ut att vara en parabolantenn. Telefonkiosken kastar en lång skugga på marken till höger om sig. Det är dag och solen lyser ganska starkt. Runt telefonkiosken kan vi se tre män i likadana kläder som sysslar med någonting som har med telefonkiosken att göra. Två av männen är klädda i bruna hattar med svarta band, all männen är klädda i mörka solglasögon, vit skjort och svart slips, en brun rock i samma nyans som hatten och mörka byxor. Deras hy är askgrå. Alla de tre männen är målade figurer på den vita väggen. Mannen till vänster står upp och håller i en apparat med sladd som han håller mot telefonkisosken. Hans ansiktsuttryck ser koncentrerat och sammanbitet ut. Till höger om telefonkiosken sitter en man på huk. Han har på sig hörlurar och ser ut att hålla upp en mikrofon med en hand och bredvid honom på marken står en apparat med två rullar på. Den tredje mannen som står upp till höger I bild ser även han hemlig och sammanbiten ut. Han håller upp en arm mot det övre hörnet på telefonkisoken och vi kan skymta något som ser ut som en antenn, i den andra handen håller även han i en mindra apparat. Gemensamt för männen är att de ser sammanbitna ut i ansiktet och solglasögonen förstärker en känsla av att de vill vara hemliga och anonyma. De håller på med något som gör att de inte vill märkas. Från parabolen kan man se att det går en svart sladd ner till mannen som hukar sig på marken. På något sätt verkar parabolen stå i förbindelse kring den teknik som männen har med sig. Tekniken i kombination med telefonkiosken ger en känsla av att det här är en annan tid, kanske befinner vi oss i början av 80-talet.

Männen är i sin framtoning tämligen anonyma och färgerna på deras kläder framhäver den känslan. Då de alla är klädda lika kan man förmoda att de hör ihop och att de arbetar tillsammans med något hemligt uppdrag.

Männen har förberett ett arbete och allt kretsar kring telefonkiosken. Kanske väntar de på att någon skall komma och ringa ett samtal eller så har samtalet redan skett tidigare. De är där för att samla information kring detta. De vill inte väcka uppmärksamhet till sig och ändå syns de om man tittar mitt på dagen. Solen står högt och kastar en skarp skugga på asfalten utanför. Vi befinner oss på en lugnare bakgata mitt inne i en stor stad. I bakgrunden hörs suset från en motorväg längre bort. Det pysande ljudet från en buss som stannar till vid en busshållplats vid gatan bortanför. Människor som pratar och barn som leker och skrattar och från en gård längre bort. På vår bakgata hörs alla dessa ljud på avstånd. Här susar det till från parabolen som när man försöker vrida in rätt radiokanal. Männen jobbar koncentrerat och plötsligt hörs ljudet av steg som närmar sig.

Telefonkiosken blir central i bilden som en symbol för centrum av kommunikationen. Det för tankarna tillbaka i tiden till innan mobiltelefonerna. Männen ser ut som hemliga agenter kanske i det till kalla kriget och arbetet de utför är någon slags spionverksamhet. Vem är det som ska prata och kommunicera i telefonkiosken? En annan hemlig agent eller en vanlig medborgare? Är männen ute på ett statligt uppdrag?

Bilden är gjord som street art målningar på en vägg där målningarna integreras väl med sin omgivning och blir en del av den. Kanske man skulle sett verket från flera olika håll, som ett rumsligt verk och analyserat det på så sätt.Temat för bilden är onekligen kommunikation och vår rätt till yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Vem kan kontrollera och höra vad vi säger? Kommunikationen idag och avlyssningsmetoderna är inte så här tydliga men det pågår en diskussion kring vår integritet och vem som kan kontrollera vad vi gör på Internet. Våra smarta telefoner kan tala om för den som vill veta väldigt mycket om vilka vi är, var vi rör oss och hur och med vem vi kommunicerar.

Det här verket tros vara gjort av streetart konstnären Banksy och den dök upp på en vägg i den brittiska staden Cheltenham april 2014. Om man söker information om Cheltenham så förstår man snart att valet av plats för denna målning säkert inte här någon slump. Staden är  centrum för brittiska GHHQ vilket betyder Government Communications Headquarters. Konstverket kan upplevas på plats, men störst spridning får verket som avbildat foto i olika digitala medier. Där kan man se verket från flera synvinklar. Bilden färdas sålunda väldigt snabbt från sändare till mottagare.

Banksy har i sitt arbete försökt att vara anonym med sin identitet, men det har bara skapat en extra hype och ett intresse för honom som person. Kanske är det hans avsikt? Han har blivit som en ikon som grafittimålare och hans bilder kännetecknas av grafitti som liksom smälter ihop med verkligheten.

Detta verk kan förstås mot bakgrund av hans tidigare arbete som gatukonstnär där han ofta kritiserar fenomen i vår samtid och på ett enkelt och skickligt sätt visar sin kritik. Verket kan också relateras till annan samhällskritik och i kan ses som en kommentar till den pågående debatten om vår integritet och yttrandefrihet främst på Internet. För mig personligen så relaterar jag verket till den pågående debatten om Edvard Snowden som visselblåsare och kanske vill Banksy genom detta verk peka på vår samtid och visa att vår yttrandefrihet är hotad och att vi utsätts för kontroll när det gäller vår kommunikation.

Kommentar:

I min analys har jag utgått från Sonnesons modell så som den beskrivs i Tildehäftet. Jag ville skriva en sammanhängande text och ta med de semiotiska begreppen i den texten utan att skriva ut att nu ska jag undersöka denotation, referentiellt rum osv. När man jobbar med eleverna tror jag att det är väldigt bra att ha en tydlig mall som de kan följa. Det är lättare för dem att komma djupare i analysen då, men svårigheten ligger väl I att det inte ska blir för uppradade kommentarer. Jag tilltalades av att skriva sammanhängande och att försöka hitta min egen berättelse om bilden. Att skriva en bild.

Man kan säga att jag i min analys gjorde en uppdelning som påminner om Norströms. Att först beskriva det man ser- den denotativa delen och sen vara mera öppen och associera- den konnotativa delen. Kanske skulle jag inför ett sånt här verks om jag valde haft flera bilder och sett verket från flera håll precis som Norström gör I Poseidonanalysen. Om jag hade upplevt verket på plats hade det varit självklart. Nu blev det som att jag analyserade ett fotografi av street art på en vägg men där verket I sin tur var beroende av rumsligheten kring telefonkiosken. I slutet av analysen har jag valt att använda delar av Norströms fyra kontexter som han menar är avgörande för hur tecken tolkas. Jag valde att ta med den delen för att det ger en bra sammanfattning och ett bra djup till analysen.